Boken, dess innehåll samt hyllningarna till den I samband med att göra klart de sista läxorna ska jag de här sista veckorna ge mig på ett projekt att försöka göra en saklig analys av en bok som för två år sedan fick stora ovationer på svenska tidningars kultursidor. Chockdoktrinen av Naomi Klein blev hyllad som en djup analys av hur hemsk världen blivit genom kapitalismens härjningar och att liberalisering av ekonomi görs med hjälp av chocker. Jag var direkt skeptiskt till boken just på grund av hur mycket hyllning den egentligen fick för, kom igen nu, hur kända är egentligen tidningskolumnister på Aftonbladet för sin intelligens och saklighet?
Det som störde mig med att boken blev så spridd var självklart den första tanken att jag skulle slå upp en bok som alla surrade om och sedan hitta samma vänster-blaha om att dagens ekonomiska och politiska system skulle vara nyliberalt.
Sen kände jag inte bara en irritation över boken ur en politisk och ekonomisk synpunkt utan även ur en objektiv synpunkt. Nu är det ju så att svenskar kan relativt lite om ekonomiska teorier och då är det tråkigt att när folk för första gången läser om Milton Friedman i helhet så läser de om honom i den här boken och då med vänsterns glasögon framför ögonen. Tänk på själv på det. Hur många är det i Sverige som har läst Capitalism and Freedom av Milton Friedman i jämförelse med Chockdoktrinen av Naomi Klein om Milton Friedman. Tycker folk inte om att ha olika källor för sina observationer?
Anledningen till att jag aldrig riktigt har gett boken en chans är att jag är rädd att jag ska halka in i en soppa av dåligt sammanknutna punkter och skrämselpropaganda. Jag svarar inte särskilt positivt på folk som försöker manipulera mig genom att skrämma slag på mig och jag var rädd att jag skulle komma till just en sån passage i boken, bli uttråkad och slänga boken åt helvete och pga det missa saker som hon kan ha rätt i. Men nu ska den i alla fall läsas.
Såhär hade jag tänkt mig listan: 1.Chockdoktrinen 2.Allt om Naomi Kleins nakenchock 3.One Year After the Publication of The Shock Doctrine, A Response to the Attacks 4.Dubbelkolla informationen i artikeln på nummer 3. Sen gå vidare härifrån och se om jag kan få ut något mer.
Kritiken mot boken. Den enda riktigt stora kritiken mot boken jag har stött på är från Johan Norberg och i viss mån från Boris Benulic. Jag kan inte ta upp Benulic kritik eftersom jag inte förstår mig på honom och hans idéer som jag aldrig riktigt har fått en riktig bild av. Men han och Norberg ska i alla fall ha skrivit boken Allt om Naomi Kleins nakenchock som kritik mot Chockdoktrinen.
Lars Pålsson Syll, professor i nationalekonomi, skriver om boken: "I sin iver att ärerädda idolen/hjälten Friedman skyr Norberg inga som helst medel" och "den som hoppats på seriös kritik och analys blir snart besviken". Tidningen Arbetaren menar att "det kvardröjande intrycket av Norbergs bok är den grova sexismen".
Naomi Klein har tillbakavista det mesta av kritiken från boken på sin hemsida.
Jag vet inte hur jag ska ta den här kritiken egentligen. Jag har inte läst Norbergs bok ännu men med tanke på att Pålsson Syll verkar kunna häva ur sig sånt här gojja så tror jag inte att hans kritik är särskilt saklig: Var är nyliberalernas självkritik? Alltså var får vissa allt ifrån egentligen?
Sen verkar han tycka att Norberg verkar rusa iväg och kraffsa ihop något bara för att på grund av princip försvara Friedman. Nu har jag inte läst boken och dubbelkollat den med Chockdoktrinen men den här känslan fick jag själv när Chockdoktrinen kom ut. Inte att Johan Norberg hade rusat iväg utan snarare att hela kultursverige rusade iväg och hyllade Chockdoktrinen som en ny bibel. Ärligt talat så blir jag alltid lite skrämd när det inte finns någon opposition mot en åsikt eller en idé. Obama hysterin skrämde skiten ur mig och hur fanatiska alla var när det gällde att stödja Barack Obama även fast de flesta inte hade den blekaste aning om vad han stod för. But i digress.
Det som tidningen Arbetaren sen skriver kan jag bara i nuläget kommentera med: Kom de inte på något vassare att säga? Men att skriva sånt här är ju en klassiker för att misskreditera sin meningsmotståndare. Om du vill reducera invandringen blir du kallad för rasist och om du vill öka invandringen blir du kallad för landsförrädare precis som om du vill gifta dig i kyrkan blir du kallad ett rektionärt patriarkalt svin och om du inte vill gifta dig i kyrkan så blir du kallad för en anarkist som arbetar för samhällets förfall. Ni fattar kanske vad jag menar? Alltså att påstå att en person har värderingar som personen i fråga egentligen inte har bara för att misskreditera honom.
Nu har jag ju inte läst boken så jag vet inte om anklagelserna om sexism stämmer men jag misstänker att det bara är ett påhitt för att smutskasta boken i sig. Så jag får väl erkänna att jag har förutfattade meningar själv. Hoppas jag blir av med dem när all läsning är klar i alla fall.
Okej, klockan är mycket men jag har precis sett klart "Det våras för extremhögern" på SVT Play. Jag såg bara slutet av den när den gick på TV. Men nu har jag sett den i alla fall. Jag hade faktiskt höga förhoppningar på att det här skulle vara en ren faktadokumentär. Tydligen är det att kräva för mycket om man hoppas på det. Blev ett jävligt mastigt inlägg men anyways.
Åter igen ser jag en "dokumentär" som får motsatt effekt. Den önskade effekten är att folk ska få upp ögonen för extremhögern i Europa och kanske också konvertera några små nassar till att lägga ner extremismen. De har självklart en god tanke när de vill exponera högerextremismen och jag uppskattar att de gör det. Men att ge en politiskt motiverad vänster journalist i uppgift att göra en objektiv dokumentär om högerradikalism är som att ge en apa en laddad pistol. Faktum är situationen skulle vara exakt samma om man bara switchade så att dokumentären skulle göras av en högerradikal och handla om vänsterextremism.
Nu är problemet med den här typen av dokumentärer just det att de vanligtvis är gjorda av vänsterextremister eller personer som sympatiserar med idéer på yttersta vänsterkanten. Den fakta de samlar in är säkert i många fall riktigt men grejen är den att de alltid bakar in sitt egna vänstervridna budskap i dokumentationen som om vänstern skulle vara den enda lösningen att bli kvitt de här högerextrema tokstollarna. Expo framstod som tydligt exempel. Bara för att man utför anti-rasistiskt arbete så ursäktar inte den goda gärningen att man associerar med extremvänstern. Man får inget "Extreme politics free card". Så börja istället göra värdeobjektiva dokumentärer, det skulle fått mycket bättre effekt i det här fallet, och sluta vara så jävla vänster-fisförnuftiga hela tiden och tro att socialism är det enda alternativet till fascism. Det är bara att lyssna på språket i filmen. De som slåss mot högerextremister får den fina titeln antifascist. Jag är också antifascist men kallar någon mig för det. Nä det gör man minsan inte och varför då? Jo, därför att jag inte är vänster.
Frankrike Filmen börjar i Frankrike och behandlar där om Bloc Identitaire. Filmen börjar lovande och visar hur medlemmar ur gruppen infiltrerat mainstream partier. Det jag tycker är att de borde haft fler exempel. Men trots det här så måste jag säga att misstänksamheten för Bloc Identitaire verkar stämma. Dock så kan jag inte mycket om den franska extremhögern för att kunna kommentera mer. Men creds till filmaren som fick med när de disskuterade strategi ca 08:37 minuter in i filmen. Partimedlemmarna erkände ju rakt ut att de är samma fascism men med en ny yta. Sverige Jag blev mer konfunderad ca 11 minuter in i programmet. Då visas nämligen något som ska föreställa högerextremister i gatuslagsmål i Sverige. Men det är inte vad filmen föreställer. Faktum är att filmen inte ens kan kopplas till någon politisk motivation. Jag vet eftersom jag sett det här filmklippet förut. Det föreställer nämligen AIKs och om jag minns rätt Hammarbys yngre huliganfirmor i slagsmål. Och om det här uppenbara felet kom med, vad mer i filmen var fel? Tack SVT. Major björntjänst.... Men redan innan det här klippet så blev jag tveksam. Jag är inte särskilt rädd för svenska nazister. Anledningen till det är att de flesta av dem är, ja, ganska korkade. Det finns en blogg som skriver om just stolligheter i den svenska nazistvärlden. http://svinstian.blogspot.com/?zx=476c012e40d46531
Att svenska nazister är farliga jävlar som jag själv aldrig skulle vilja möta i en mörk gränd är väl ganska uppenbart. Men att svenska nazister skulle vara något problem för SÄPO är nog väldigt tveksamt.
Italien Situationen i Italien är helt annorlunda. Men å andra sidan så dog aldrig fascismen riktigt i Italien. När jag ser filmklippen av Berlusconi med Alessandra Mussolini så gör sig det här smärtsamt påmint. Sedan är Italien ett helt annat land än vad Sverige är. En bra bok att läsa för att fatta hur det funkar där är "Mussolini-en studie i makt" av Göran Hägg.
Något man däremot också gör en felbedömning i är att betrakta bombningen av tågstationen i Bologna som klimax i en våldsspiral. Man nämner inte ens Röda Brigadernas mord på Italiens premiärminister Aldo Moro 1978. Jag vet inte vilken av de här attentaten man bör sätta på första plats. Vad är värst? Landets demokratiskt valde ledare mördas eller ca 80 människor dör i ett bombattentat? För att inte tala om att man lämnar ute gladioelementet. Om du inte känner till Operation Gladio så kan du kolla dokumentärerna på YouTube. Väldigt informativa och sätter hela debatten om extrempolitik i Italien, och övriga Europa för den delen, i ett helt nytt ljus. Första avsnittet av tre. Part 1 av 5.
I Italien så har fascisterna i lyckats organisera ungdomar i Blocco Studentesco. Man behöver inte precis kunna italienska för att gissa vad namnet betyder. Och hon som är speakerröst i filmen låter alldeles förfärad. Jag garvade nästan ihjäl mig när hon med nästan gråtmild röst, ca 25:50 minuter in i filmen när man pratar om musik, säger: "Den stora hiten just nu heter direktöversatt: Slå med bältet". Och sen när de börjar veva loss. Did you see that?! That shit was off the chain! Såg helt crazy ut!
Efter att dårskallarna vevat loss på varandra så åker de och möter någon aktivist som visar runt dem i sitt hus. Lägg märke till den röda IRA postern i taket vid ca 26:36. Det jag aldrig har fattat med den italienska extremhögern är deras koppling till IRA. Varför stödjer de dem för? Många fraktioner inom den irländska republikanska rörelsen är ju tydligt socialistiska. Och texten på postern är ju för fasens skriven av Bobby Sands. Var finns egentligen kopplingen? Är det för att både italienare och irländare är katoliker eller? Har det något med Eoin O'Duffy att göra? Och t.o.m Ian Stuart Donaldson, som är en stor ikon inom vit makt musiken, hatade just IRA och kallade dem för terrorister i en låt samtidigt som han i en annan låt hyllar de italienska fascisterna av idag. Det här har alltid varit ett mysterium för mig.
Tyskland En jävla massa påståenden har man ju hört men påståendet som kommer 32:09 minuter in i filmen får en fan att baxna. Man påstår nämligen att: "Det var NPD (Tysklands Nationaldemokratiska Parti) som återetablerade nynazisterna i det tyska samhället". Men snälla människor. Det satt kvar massor med nazister i det västtyska parlamentet efter kriget. Vad trodde ni att alla studentprotester under 60-talet riktade sig emot? Bara Vietnamkriget? Om du inte vet vad jag snackar om så behöver du en historielektion.
Vid 32:53 så kommer smällen som idiotförklarar hela dokumentären. Man komenterar en NPD medlems frisyr som gammeldags. Ska det här handla om politik eller hairfashion? Kanske det här är till för att nå fram till hårstylisterna i publiken? Sen ska man också kommentera hans "Veritas" tatuering. Om den visar att han är bland de extremaste nynazisterna eller ej så är den där tatueringen ingen nazistisk uppfinning. Det är en ripoff från filmen Boondock Saints.
Ungern Något som jag däremot var chockad över var hur välorganiserade högerradikaler är i Ungern. Och jag måste erkänna att jag blev skrämd över hur många de egentligen var när de stod ute på Hjältarnas torg i Budapest.
Den del av dokumentären där de går in på situationen i Ungern skulle kunna ha blivit seriös och man hade kunnat peka ut faran med att ha paramilitära högerradikaler som marscherade på gatan. Tyvärr övergår det till svenskt 90-tals svammleri om vilken mat man ska äta om man är nationalist. Jag trodde verkligen vi hade gått förbi den här formen av usel argumentation men det har vi tydligen inte. När vi ändå håller på så kan vi ju dra till med ett yo mama skämt för att göra det ännu mer som pajkastning.
Slutkommentar Filmen avslutas i ett oväntat objektivt ljus med en kommentar från filosofiprofessorn G.M Tamas. Det han säger stämmer exakt och just för att han är akademiker och objektiv i det här fallet så känner jag att min frustration över den här filmen rinner av lite i alla fall.
Hela filmen hade en underliggande ton av att man borde förbjuda de här åsikterna. Det kan inte bli stolligare än så. Om man förbjuder dem så kommer de bara att få en martyrstatus och växa ännu mer. Tyskland förbjuder de här åsikterna. Det har inte funkat för dem så varför skulle det funka för oss? Göra om samma sak och förvänta sig ett annat resultat? Ska man motverka extremhögern så ska man göra det rätt.
En möjlig lösning Här har jag några tips för er läsare för att slippa både höger- samt vänsterextremister: 1. RÖSTA INTE PÅ DEM!
2. Istället för att stå och skramla med nycklar och vråla åt dem när de står och håller sina torgmöten så peka istället finger åt dem och skratta. Kom ihåg att det här är väldigt "stolta" personer och om de blir utskrattade så kommer de att krypa tillbaka till sina hålor. Att slåss mot dem och hota dem med våld funkar inte. Kom ihåg att våld är ett av är högerextremismens innersta värden.
3. Ställ frågor om ekonomin till dem. De kan vanligtvist inte ett skit om pengapolitik. Faktum är att det enda som de i realiteten kan är partiets slogan.
4. Undvik att anklaga dem för att ha fel idéer rakt ut. Det är samma sak som att kalla dem för politiska kättare och det ger dem bara en martyrstatus som de utnyttjar.
Var väl inte så svårt?
Sen tror jag att det finns en dimension av det här problemet som politikerna måste ta hand om. Anledningen till att partier som Sverigedemokraterna får röster är på grund av invandrarfrågan. Folk tycker den är viktig och att invandring lett till problem. Nu hade det inte lett till de problem av idag om politikerna vid makten hade genomfört en effektiv och funktionell integrationspolitik istället för att placera invandrare i ghetton som man gjort i Sverige. Politikerna borde hålla en presskonferens och erkänna att deras integrationspolitik har varit ofunktionell och att de har lagt fram en ny plan för integration som är helt reformerad. Om de skulle göra såhär så skulle i alla fall hälften av Sverigedemokraternas väljarstöd rinna ut i sanden. Kom ihåg att SD baserar hela sin politik på den här frågan och jag tror att det är såhär man som bäst bekämpar dem. Folk vill ha praktiska lösningar och inte några fler moralpredikningar om vilka rasister de är om de rösta på SD.
En kille född 1989 som alltid varit intresserad av att se samhället ur flera olika vinklar. Med en vana för att pragmatiskt och objektivt filtrera information och skriva ner mina idéer, tankar och kommentarer hoppas jag i alla fall bidra med något. Egentligen så kommer den här bloggen handla om allting och ingenting.
