I samband med att göra klart de sista läxorna ska jag de här sista veckorna ge mig på ett projekt att försöka göra en saklig analys av en bok som för två år sedan fick stora ovationer på svenska tidningars kultursidor. Chockdoktrinen av Naomi Klein blev hyllad som en djup analys av hur hemsk världen blivit genom kapitalismens härjningar och att liberalisering av ekonomi görs med hjälp av chocker. Jag var direkt skeptiskt till boken just på grund av hur mycket hyllning den egentligen fick för, kom igen nu, hur kända är egentligen tidningskolumnister på Aftonbladet för sin intelligens och saklighet?
Det som störde mig med att boken blev så spridd var självklart den första tanken att jag skulle slå upp en bok som alla surrade om och sedan hitta samma vänster-blaha om att dagens ekonomiska och politiska system skulle vara nyliberalt.
Sen kände jag inte bara en irritation över boken ur en politisk och ekonomisk synpunkt utan även ur en objektiv synpunkt. Nu är det ju så att svenskar kan relativt lite om ekonomiska teorier och då är det tråkigt att när folk för första gången läser om Milton Friedman i helhet så läser de om honom i den här boken och då med vänsterns glasögon framför ögonen.
Tänk på själv på det. Hur många är det i Sverige som har läst Capitalism and Freedom av Milton Friedman i jämförelse med Chockdoktrinen av Naomi Klein om Milton Friedman.
Tycker folk inte om att ha olika källor för sina observationer?
Anledningen till att jag aldrig riktigt har gett boken en chans är att jag är rädd att jag ska halka in i en soppa av dåligt sammanknutna punkter och skrämselpropaganda. Jag svarar inte särskilt positivt på folk som försöker manipulera mig genom att skrämma slag på mig och jag var rädd att jag skulle komma till just en sån passage i boken, bli uttråkad och slänga boken åt helvete och pga det missa saker som hon kan ha rätt i. Men nu ska den i alla fall läsas.
Såhär hade jag tänkt mig listan:
1.Chockdoktrinen
2.Allt om Naomi Kleins nakenchock
3.One Year After the Publication of The Shock Doctrine, A Response to the Attacks
4.Dubbelkolla informationen i artikeln på nummer 3.
Sen gå vidare härifrån och se om jag kan få ut något mer.
Kritiken mot boken.
Den enda riktigt stora kritiken mot boken jag har stött på är från Johan Norberg och i viss mån från Boris Benulic. Jag kan inte ta upp Benulic kritik eftersom jag inte förstår mig på honom och hans idéer som jag aldrig riktigt har fått en riktig bild av. Men han och Norberg ska i alla fall ha skrivit boken Allt om Naomi Kleins nakenchock som kritik mot Chockdoktrinen.
Boken har blivit kritiserad bl.a såhär i Wikipedia artikeln om boken:
Allt om Naomi Kleins nakenchock
Lars Pålsson Syll, professor i nationalekonomi, skriver om boken: "I sin iver att ärerädda idolen/hjälten Friedman skyr Norberg inga som helst medel" och "den som hoppats på seriös kritik och analys blir snart besviken". Tidningen Arbetaren menar att "det kvardröjande intrycket av Norbergs bok är den grova sexismen".
Naomi Klein har tillbakavista det mesta av kritiken från boken på sin hemsida.Jag vet inte hur jag ska ta den här kritiken egentligen. Jag har inte läst Norbergs bok ännu men med tanke på att Pålsson Syll verkar kunna häva ur sig sånt här gojja så tror jag inte att hans kritik är särskilt saklig:
Var är nyliberalernas självkritik?
Alltså var får vissa allt ifrån egentligen?
Sen verkar han tycka att Norberg verkar rusa iväg och kraffsa ihop något bara för att på grund av princip försvara Friedman. Nu har jag inte läst boken och dubbelkollat den med Chockdoktrinen men den här känslan fick jag själv när Chockdoktrinen kom ut. Inte att Johan Norberg hade rusat iväg utan snarare att hela kultursverige rusade iväg och hyllade Chockdoktrinen som en ny bibel. Ärligt talat så blir jag alltid lite skrämd när det inte finns någon opposition mot en åsikt eller en idé. Obama hysterin skrämde skiten ur mig och hur fanatiska alla var när det gällde att stödja Barack Obama även fast de flesta inte hade den blekaste aning om vad han stod för. But i digress.
Det som tidningen Arbetaren sen skriver kan jag bara i nuläget kommentera med: Kom de inte på något vassare att säga?
Men att skriva sånt här är ju en klassiker för att misskreditera sin meningsmotståndare. Om du vill reducera invandringen blir du kallad för rasist och om du vill öka invandringen blir du kallad för landsförrädare precis som om du vill gifta dig i kyrkan blir du kallad ett rektionärt patriarkalt svin och om du inte vill gifta dig i kyrkan så blir du kallad för en anarkist som arbetar för samhällets förfall.
Ni fattar kanske vad jag menar?
Alltså att påstå att en person har värderingar som personen i fråga egentligen inte har bara för att misskreditera honom.
Nu har jag ju inte läst boken så jag vet inte om anklagelserna om sexism stämmer men jag misstänker att det bara är ett påhitt för att smutskasta boken i sig. Så jag får väl erkänna att jag har förutfattade meningar själv. Hoppas jag blir av med dem när all läsning är klar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar